Igår, efter det misslyckade läkarbesöksförsöket, blev utmaningen att inte tjura i hop.
Så: Jag gick upp till Håkans jobb för att lämna mitt leg så att han kunde hämta ett paket som kommit till grannbyn.
Efter en liten pratstund gick jag till Lindex och fyndade 3 par jeans, alla mina byxor hemma är trasiga på ett eller annat sätt.
Jag brukar inte gå på restaurang själv då det känns som om man kastar i sig maten, men tänkte att det kunde bli en typ lunchmeditation. Mm... Tror det slank ned 18 bitar sushi, miso-soppa och friterad banan med glass till efterrätt och jag tog säkert en dryg timme på mig! Vardagslyx i bufféform!
Efter detta tultade jag proppmätt till torget där det var torgdag. Busvädret hade bara lockat fyra-fem knallar, men trevligt ändå. Slutligen tog jag en promenad bort till en second hand-butik, inga direkta fynd, men kul att se utbudet!
Lyckad dag! Bra inställning! Nöjd! Att det var tungt att jobba 14-22 sen är en annan sak...
Nästan skrattretande, det där med ett steg i taget och inställning. Jag ringde för ett par veckor sedan för att få in en tid för läkarbesök i mitt oregelbundna jobbsschema. Och det var i dag klockan 9 som var det enda alternativet.
Jag åkte med in till stan klockan 8 och tänkte att då får jag en promenad till sjukhuset. Nu ringer ju givetvis sjukhuset när jag nästan är framme (snällt, i och för sig) och meddelar att läkaren är sjuk.
Så min heliga ledighet ska nu spenderas i en iskall stad fram till kl 14. Inga affärer öppnar än på någon timme, de jag frågat om lunchsällskap kan inte och läkartiden jag taggat för är skjuten två veckor på framtiden.
Så, nu ska jag ta en promenad, några steg i taget och hitta rätt inställning för att på bästa sätt njuta av min lediga förmiddag i stan!
Syrrans inlägg om state of mind och våndan av att känna sig stressas, det är normalt min värld.
Det hon jobbar på normalt, att komma sig för att ta tag i saker som behöver göras är mitt problem just nu efter en enorm psykisk trötthet som lagt sig över mig efter jul. Men ett steg i taget ger resultat!
Jag vill ha ett ljust och fräscht gästrum med lite plats att pyssla i. Men det är väldigt många små steg innan det är färdigt. Igår målade jag halva taket och i dag får det bli andra halvan. Det ska till tre strykningar, men steg för steg...
Det blåser här... Det är lite läskigt med byar på 25m/s när man bor i skogen. Det viner bra runt knuten nu och vi hörde att det rasslade till från vårt nylagda tak! Och blir vi strömlösa har vi inget vatten heller. Hua.
Kortisinlägg: i ett försök att slappna av ordentligt efter nyår hade jag lagt in 4 dagar ledigt på rad. Och jag har verkligen försökt att slappna av, inte planera och fixa så mycket.
Nu är jag tillbaka i svängen och har massa tappade trådar. Min vana trogen börjar jag göra listor. Och väl på jobbet berättar en kollega att det finns en bok som heter "lista ut ditt liv". Den bara måste jag kolla upp!
Sörja+tidningspapper+några veckor i påse+någon dag på tork=syrade blad att lägga i matkomposten! När påsen är full knyts den i hop, ställs undan och blandas sedan med jord i vår. Efter ett par månader ska jorden få en fin struktur och vara fantastiskt näringsrik!
Vår pappa Lennart är en man som säger en del vettiga saker. Genom livet har han bland annat sagt; snåla inte när det gäller skor och säng!
Så efter flera besök hos syster med sömn i hennes säng med memoryskummadrass investerade vi i går i en likadan! Och fick en riktigt god natts sömn! Bra förutsättning för bra start 2015!!
Året är stax till ända, nostalgitankar. Vad snabbt detta år har gått? När jag tittar på bilder är jag så förundrad, det känns som bara några veckor sedan?!
I början av december förra året var vi insnöade, nyinflyttade, hade renoveringsskitiga fönster och hjärtknipande vacker utsikt! Jag hade tagit dålig hand om mig, kroppen var sliten. Med ett jobb som går ut på att prata, tvingade min skyddsängel mig till att vara lugn genom att beröva mig rösten. Vi bråkade om pengar, vi ville ha allt, men tvingades snåla, bara köpa en snöskyffel när vi behöver en snöslunga, mata oss själva och inte fåglarna osv. Det var verkligen upp och ned då i slutet på året, men mest upp tror jag!
Nu är snart detta år slut... 2014 då allt skulle förändras... Nej då, men känns som om jag bara stampar runt i min egen gegga. Har haft mycket roligt. Varit rätt social för att vara mig. Fått djupare kontakt med några nya vänner. Gjort mig tillgänglig och öppen för nya människor. Något jag tror jag tjänat på och som jag förstått varit rätt uppskattat. Att vara den som man kan planera roligheter med likväl den man kan ringa med kort varsel och fråga om man ska hitta på något... Att säga och tänka Ja vad roligt istället för Nej jag orkar nog inte. Men sen då? Ibland kommer frustrationen och det känns som om jag bara stampar runt i den där geggan. Vet jag ens vad jag vill med livet. Jag vet vad jag inte vill och har spretande känslor och funderingar som vandrar i huvudet. Om man inte ens vet vad man vill, hur ska man då hamna där? Spontana tanken när jag läste syrrans förra inlägg var. Åh vad jag önskar jag hade någon som brydde sig om mig på det sättet. Att i all julstress stanna upp och tänka... "Vänta nu, behöver inte Maria en ny laddare?" Är det Mr Right jag saknar? Och skulle jag vara redo för det eller det största frågetecknet... Var hittar jag någon som skulle stå ut med mig och mina monster?
Håkan gav mig ett förpaket i dag. Finns det ens någonting som heter det? Han har jätteångest över all pakethysteori och skulle helst vilja ställa in julen bara därför. Och så ger han mig ett förpaket..?! Goa gubbe. Det ÄR tanken som räknas och nu behöver du inte ge mig nåt mer!
Vad det var? En extra lång laddsladd till telefonen, juligt röd.