Vänner är guld värda och en del ännu lite mer än andra! För nån vecka sedan när jag fick rusa hem från jobbet och hämta hem liten trött sjukling från förskolan fanns du där för mig som stöd. Du släppte det du hade för händerna och handlade lite tröstis piggelin åt lilla sjuklingen och dessutom en uppiggande Halloween present åt den slitna mamman!
I helgen bjöd du och din familj oss på kakbak och Lucas bakade stolt massor av härliga döskallekakor!
...Och igår när det körde ihop sig totalt med hämtning på förskolan, släppte du än en gång det du hade för händerna och ställde upp. Lungt kunde jag stänga på mitt jobb med vetskap om att Lucas hade det mysigt hemma med dig! Jag kom hem till tända ljus och en lycklig liten kille. Guld värt!!!
Varje gång jag tänder den svarta lilla dödskallelyktan tänker jag på dig! Vad skulle jag göra utan dig Linda?!?
...har guld i mun! Man vet att man är uppe tidigt när man får vänta på att Nyhetsmorgon ska börja!
Igår 05.00 och idag 05.30... Med en gnutta sarkasm tackar jag dig lilla älsklingen, för att du ger mig valuta för helgtimmarna. Önskar alla en mysig höstdag!
Alla anledningar att fira är bra anledningar enligt mig! Idag firar vi min underbara guddotter och Grodans kusin Lowa som fyller 5år. Var tar tiden vägen..? Känner mig verkligt lyckligt lottad som har henne och hennes härliga familj i mitt liv, och hon är Grodans stora Idol!
Familjen är mycket viktig för mig och dit räknar jag både blod å vatten (släkt och nära vänner)! :) Tackar för ett mysigt och galet vilt kalas som det blir när många förväntansfulla barn träffas tillsammans med mängder av sötsaker... :) Grodan, han somnade efter sissodär 2.5 minuter i soffan... Ingen skräll, slitsamt att skratta så mycket! Följer nog efter snart...
Det är fredag. Man är trött efter en lång jobbvecka. Stänger och skyndar för att hämta en liten tröttis på förskolan. Vill bara hem till en färdiglagad middag, lite tända ljus och mys i soffan!
Så ser inte livet ut för alla... Vi kommer hem till ett tomt hus och tänder ljusen själva. Går mot köket med rätt trötta fötter. Här kommer det tjusiga! Det finns bra, goda och snabba genvägar (Och då menar jag inte Billys pizza eller Gorbys piroger. Som kan va nog så gott ibland, men inte på en fredag!). Kan varmt rekommendera Paolo Robertos Crema di Pesto! Finns i flera smaker, men just idag blev det Parmesan, Pinjenötter och Basilika. Mmmm..! Lite färsk pasta och några cocktailtomater så är middagen klar på 5 min plus uppkok av vatten! LillGrodan fick lite stekt korv till och blev både mätt och belåten!
Nu sitter vi i soffan och njuter av kvällens andra genväg... Lite vindruvor, nypoppade popcorn, naturgodis och choklad!
Så enkelt, så gott och vi njuter av att lugnet, och att ha en hel helg framför oss! Överambitiösa kan vi vara en annan gång... :)
Att känna sig hemma någonstans är så oerhört viktigt. Vi hade sådan tur när vi hittade vår nuvarande lägenhet, vi behövde den för att bo ihop oss och den passade oss perfekt just då. Men den är dyr, instängd och helt befriad från kreativ atmosfär.
Bilden nedan kan vara tagen vid ett framtida hus... Vi var på visning i dag och just nu snurrar tankarna. Mycket jobb och troligen rätt mycket pengar. Men ändå överkomligt och utmanande. Hur vet man?
Här kan jag bo, leva och dö, sa min Håkan. Så ska man våga hoppas på att det blir rätt? Jag har ju inte tänkt att flytta så många gånger till i mitt liv? Hur vet man??
Hade ett par superfina dagar i Stockholm! Mera klämdagar åt folket...
Mys med mormor och morfar och kompisar från förr... Vi hittade på roligheter som Skansen, Kungsan på restaurangernas dag, nationaldagsfirande vid slottet, långpromenad till Rosersberg Slott, grillkväll och till och med en kväll med ett par timmar barnvakt och utgång för mig! :)
Ibland är det så skönt att bara vara Lotta, och inte ena halvan av någonting trasigt. Precis vad jag behövde!
Ja, igår den 11 Juni fyllde mitt lilla hjärta 3år! Tiden flyger fram och ibland känns det som igår då du föddes, och ibland som en hel livstid sedan. Så mycket har hänt i mitt liv... Efter två försök att hålla ihop med pappan, som båda slutat med tårar och ensamhet igen, är jag nu på jakt efter mig själv och min egen lycka... Tillsammans med Lucas! Älskar dig till månen och tillbaka!
(Snart kommer lite bilder från vår mor/son helg i Stockholm! )
Idag har Simon tagit studenten, å vad han är bra! Det var lite att stå i, men det mesta gick rätt smidigt. Det är ju så kul att ordna med fest, planera och genomföra och allt är egentligen värt att fira, stort som smått!
Det kom flera tack till mig efteråt för att jag hjälpt till från Simons övriga släktingar. Jag gav det dumma svaret att jag hade inget val. Men jag menar ju förstås att valet att inte hjälpa till finns inte, det är klart jag vill hjälpa till på Simons student...Familjen är ju liksom på det viset för mig... Två extra att bry sig om, ställa upp för, ta hänsyn till och faktiskt rätt ofta hålla sig lite ur vägen för ;-)
Nu sitter vi på tåget mot huvudstaden Stockholm. En långhelg hos Mormor och Morfar blir en perfekt uppladdning inför semestern om ett par veckor. Mysiga människor och roliga aktiviteter är inplanerade! Häng med... :)
Kanske är det ett bekräftelsebehov, ett sätt att bearbeta livet eller helt enkelt ett sätt att hålla kontakten med nära och kära... Men att blogga har under perioder av mitt liv varit en ventil, likt en dagbok... Fast inte hemlig, och inte med några små söta kattungar på framsidan och ett hänglås i form av ett hjärta som håller ihop den. Har gjort två tidigare försök, men så händer det nåt och det låser sig. Är på något sätt förstört och går inte att reparera.
Hur ska jag då göra för att det nu ska vara tredje gången gillt..? Kan ju inte bara sluta och ge upp varje gång jag blir dumpad eller något annat tragiskt händer i livet? För det kommer att hända igen, och igen, och igen...
Jo, denna gången delar jag tillvaron här inne med min storasyster. Vi bor på helt olika håll i detta avlånga land, men hon känns närmare mig än någonsin. Hon är min trygghet, min pepp vid depp, mitt bollplank och jag kan helt enkelt inte tänka mig livet utan henne!
I bland blir inte livet som man tänkt sig. Och tur är väl det!? Jag och min syster har i omgångar haft anledning att leta efter det som är positivt i tillvaron och peppat varandra att unna oss vardagslyx, se det lilla som är vackert i det stora fula och göra saker som får oss att må gott. Inte för att glömma tråkigheter utan för att orka med dem. Vi messar varandra i perioder och har behov av att veta att det finns någon som lyssnar eller ger råd när det behövs.
Att starta en blogg tillsammans var en snilleblixt och jag tror att den kommer bli meningsfull i takt med att den fylls av saker vi tycker är meningsfulla... Hoppas att fler vill se och delta i vårt meningsfylleri!
