Nu är snart detta år slut... 2014 då allt skulle förändras... Nej då, men känns som om jag bara stampar runt i min egen gegga. Har haft mycket roligt. Varit rätt social för att vara mig. Fått djupare kontakt med några nya vänner. Gjort mig tillgänglig och öppen för nya människor. Något jag tror jag tjänat på och som jag förstått varit rätt uppskattat. Att vara den som man kan planera roligheter med likväl den man kan ringa med kort varsel och fråga om man ska hitta på något... Att säga och tänka Ja vad roligt istället för Nej jag orkar nog inte. Men sen då? Ibland kommer frustrationen och det känns som om jag bara stampar runt i den där geggan. Vet jag ens vad jag vill med livet. Jag vet vad jag inte vill och har spretande känslor och funderingar som vandrar i huvudet. Om man inte ens vet vad man vill, hur ska man då hamna där? Spontana tanken när jag läste syrrans förra inlägg var. Åh vad jag önskar jag hade någon som brydde sig om mig på det sättet. Att i all julstress stanna upp och tänka... "Vänta nu, behöver inte Maria en ny laddare?" Är det Mr Right jag saknar? Och skulle jag vara redo för det eller det största frågetecknet... Var hittar jag någon som skulle stå ut med mig och mina monster?
