Att först vara hemma och vabba, sedan jobba nån dag och undra vem som kört över dig utan att du märkt det eller utan att det lämnat några synliga blåmärken och sedan få samma symptom som den lille... Plötsligt känner man att stackare, hade du så här ont i kroppen förstår jag att du inget sov utan bara vred dig eller att du inget ville äta. 

Walk a mile in my shoes... Mamma !

Första gången på länge jag är riktigt golvad, och grodan, ja han får det mesta... Men kämpar på , där en annan är nära att strunta i allt. Igår till å med bäddade han ner mig i soffan , kom med klossarna och sa; "Jag kan leka med dig här mamma om du inte orkar sitta?" Gissa om hjärtat smälte så smått ?!?! 

Mina bästa vänner just nu ( tyvärr tillsammans med en syndig mängd glass ) , men fasiken all energi behövs. 

Inget ont som inte har nåt gott med sig. Har hunnit strukturera upp de olika rummen här hemma mentalt. Vad ska bort och vad ska till för bättre ordning... Har också än en gång fått bekräftat vilka underbara vänner och kollegor jag har , som inte bara ringer och frågar hur det är utan också tar den där extra lilla svängen förbi affären för min och grodans skull ! 

JAG HAR TUR, så många som bryr sig ! *kärlek*

För övrigt vet jag att syster Maria har det kanon på Malta och att jag är grymt avundsjuk på henne !! Men du är värd denna semester älskade syster ... Och snart drar vi till Oslo !! :)

/Lotta